Skatteverket definierar nu förmedling av finansiella produkter i ett ställningstagande. Enligt Skatteverket måste en tjänst, för att den ska bedömas som förmedling av finansiella produkter, tillhandahållas av någon som agerar som mellanman och alltså känner till både säljaren och köparen. Dessutom måste en eller flera transaktioner faktiskt genomföras.
Förmedling skiljer sig från skattepliktig marknadsföring genom att företaget vid marknadsföring endast informerar om vissa finansiella produkter, exempelvis vid ett möte eller genom att dela ut prospekt utan att känna till kundens identitet.
Anledningen till Skatteverkets ställningstagande är att man fått frågor om vilka tjänster som omfattas av undantaget från skatteplikt för förmedling av olika finansiella produkter.
Så här skriver Skatteverket i ställningstagandet:
Det som kännetecknar förmedling är enligt Skatteverkets uppfattning att förmedlaren agerar som mellanman och att syftet med verksamheten är att göra det möjligt för parterna att ingå ett avtal som förmedlaren inte själv är part i. För att en tjänst ska kunna vara en förmedlingstjänst ska ersättningen vara villkorad av att en eller flera huvudtransaktioner äger rum. Förmedlingsersättningen behöver inte betalas ut i direkt anslutning till att huvudtransaktionen utförs. Det behöver inte heller finnas en specifik provisionsbetalning för varje huvudtransaktion. Skatteverket anser att sättet att beräkna ersättningen inte har någon betydelse. Det avgörande är att ersättningen är villkorad av att en eller flera huvudtransaktioner äger rum.