Vid årsskiftet trädde en ny lagstiftning i kraft som gör det möjligt att pausa uttag av tjänstepension under de första fem utbetalningsåren. En viktig orsak till att Pensionsgruppen, påhejad av avtalsparter och försäkringsbolag, enades om reformen är att den kan göra uttag av tjänstepension mer flexibelt.
Typiskt sett kan det handla om att en blivande pensionär bestämmer sig för att bli jobbonär och vilja återgå i jobb och då blir det möjligt att pausa utbetalningen av tjänstepensionen och på så sätt slippa komma upp i för hög årsinkomst och på så sätt slippa betala statlig skatt.
Regering och riksdag har genom ändringar i inkomstskattelagen gjort det möjligt att trycka på paus för tjänstepensionen under de första fem utbetalningsåren, något som tidigare inte varit möjligt. Men för försäkringsbolagen har de här förändringarna inte varit helt lätt att hantera. Detta eftersom reglerna kräver att man efter en paus ska återuppta utbetalningarna på samma nivå som gällde innan pausen.
- Om man pausar och kanske byter ut en försäkring med femårig utbetalning så kan den nya kanske bli på tio år och under den tiden förändras ju den aktuariella livslängden vilket gör att man kan tvingas att ändra månadsbeloppet. Det går ju inte idag, vilket vi i branschen har påpekat för regeringen, säger en av de inblandade i lobbykampanjen på ett av Sveriges större bolag.
Lobbyorganisationen Svensk Försäkring hörde av sig till regeringen och påtalade ett antal önskade lagändringar som skulle kunna ta hand om efterbörden efter pauslagstiftningen.
- Vi hade ett möte med dem i början av december och då hade de med sig ett utkast till lagändringar som vi tog till oss, då och började jobba med i regeringskansliet säger Niklas Lindeberg, kansliråd på Finansdepartementet till Pensionsnyheterna.
En annan fråga som Svensk Försäkring hade med sig handlar om utbetalningar från depåförsäkringar.
I lagstiftningen behandlas de som traditionell försäkring, vilket innebär att utbetalningar från dessa sker med ett avtalat belopp som ska betalas ut under lägst fem år och då med stigande belopp.
(Att den regeln finns i Inkomstskattelagen sedan 1975 handlade om att stänga möjligheten till skattearbitrage som många använde i en tid med höga marginalskatter, ibland 80 procent, genom att göra stora avdrag för pensionsförsäkringar ett år och sedan kunna ta ut kapitalet året efter, då med betydligt lägre skatteavbränningar.)
Depåförsäkringar är en produkt som ursprungligen skapades på Skandia och innebar att det inte fanns någon underliggande fond med tillgångar.
Inbetalade premier förvandlades därför till återbäring. Sparare fick inget garanterat belopp eller garanterad ränta. Och utan garanti behövde man inte ha någon skuldsida, vilket gjorde att man slapp bygga kapitalbuffertar. Det finns ju inget löfte om några framtida månadsutbetalningar.
Senare, när Solvens 2 reglerna kom på plats, var depåförsäkringarna billiga i solvenshänseende eftersom bolaget inte lovat något som behövde backas med kapital.
Depåförsäkringarna blev en succé och många följde Skandia och tog fram kopior. Avanza erbjuder i dag i praktiken bara depåförsäkringar och har inte fondförsäkring.
Men depåförsäkringarna stökar till det när det kommer till utbetalningarna. Kapitalet ska ju räcka under den valda utbetalningstiden och får inte, nota bene, minska mellan olika år. Detta även om värdet på tillgångarna i depån gått ned.
I fondförsäkring finns inte det kravet utan bolagen höjer eller sänker månads- eller årsbelopp genom att räkna om beloppet varje år beroende på värdet på underliggande tillgångar.
Det här har lett till att de bolag som arbetar med utbetalningar från depåerna måste vara försiktiga och se till att de räcker till slutet. Vid en börskrasch kan ju stor värden gå förlorade och därför håller man nere utbetalningarna till 15 eller 20 procent av det totala värdet på depån varje år.
Det innebär att spararen får låga utbetalningar i början av pensionstiden och mer i slutet, något som de flesta pensionssparare hellre vill ha tvärtom.
Lösningen har då oftast varit att byta förvaltningsform och flytta depåförsäkringen till fond- eller traditionell försäkring med någon form av garanti under utbetalningen. Då kan överskott i trad förvandlas till återbäringsränta, och uppfylla kravet på stigande belopp i lagen. Och fondförsäkringen kan betalas ut med olika belopp mellan åren, beroende på värdeutvecklingen av kundens fondtillgångar.
Den lagändring som man filar på i regeringskansliet handlar om att likställa fond- och depåförsäkring så att det befintliga undantaget i inkomstskattelagen om justering av utbetalningarna på grund av värdeförändringar hos de underliggande tillgångarna också ska gälla för depåförsäkring.
Det ska alltså gå att ha "volatila" utbetalningar vilket inte är tillåtet idag, eftersom de ska betalas ut med stigande belopp under minst fem år.
Med en sån lag på plats, behöver spararna inte byta depåförsäkringen till fond eller tradförsäkring, vilket bör bli en mindre administrativ lättnad för bolag och kunder.
Finansdepartementet arbetar med att ta fram en promemoria med lagförslag och motiveringar som kan remissbehandlas. Den väntas komma i närtid, alltså inom någon eller några veckor om ärendet inte stöter på patrull.
Politiskt är det ingen stor fråga, Pensionsgruppen gillar ju regelförenklingar som gynnar konsumenter och därför blir lagändringarna säkert lätta att baxa igenom riksdagen.
Men det finns risk att depåförsäkringskunder med pensionsförsäkringar kan välja att ta ut kanske en hundralapp per år under de fyra första åren och sedan flytta till något land med lägre skatter och tar emot resterande belopp som en klumpsumma. Då går staten miste om den uppskjutna skatten.
Värt att notera är att försäkringsbranschen är sugna på lagändringen eftersom depåförsäkringarna ger bättre villkor - för branschen. Fondförsäkringar kräver investeringar i fonder, medan depåer kan fyllas med till exempel strukturerade produkter med höga avgifter, något som kan de betydligt bättre lönsamhet för försäkringsbolag, värdepappersbolag och mellanhänder.
Planerat datum för de nya reglerna är för närvarande den 1 januari 2026.