11 apr 2025 17:14

Fredagsläsning: Staten borde vara försiktigare med sina oväldiga tjänstemän

Att Daniel Barr nu tvingas bort från jobbet som GD för FI är ett slag mot de myndighetschefer som på olika sätt arbetat för statsförvaltningens oväld och oberoende av politiken.

Det system som etablerades under Gustaf III och lade grunden till myndigheternas oberoende från kungen genom 1792 års kungliga förordning.

I 1809 års regeringsform skrevs det in att "konungen styr riket, men icke ensam", vilket innebar att kungen inte längre hade direkt kontroll över hur myndigheter utövade sina uppgifter. Myndigheterna blev istället ansvariga inför lagen, inte inför kungen.

Så som lagen tolkats av Finansinspektionen så har Daniel Barr, genom att underteckna beslutet om investeringarna i Heimstaden Bostad, brutit mot instruktionen i lagen, men att skilja honom från hans nya ämbete på FI med anledning av detta är en överdriven åtgärd.

Till saken hör att hans styrelse på Pensionsmyndigheten, tillsatt av regeringen, gav honom i uppdrag att diversifiera portföljen för den traditionella försäkringen skyndsamt, varpå en grupp av tjänstemän tog fram förslaget att göra investeringarna i Heimstaden Bostad.

Barr var alltså inte ensam om beslutet utan det bereddes och utvärderades på myndigheten och i det beslutet medverkade även nuvarande kanslichefen för Fondtorgsnämnden Erik Fransson och flera andra experter.

Investeringen gjordes genom att Pensionsmyndigheten tog rygg på Alecta och Folksam som båda gjort större satsningar i Heimstaden Bostad.

Alecta var ankarinvesteraren, som stod för den grundläggande processen när det gäller due diligence, något som inte är ovanligt när flera investerare går samman.

Att nu konstatera att detta var ett dåligt beslut eftersom avtalsvillkoren var ofördelaktiga för investerarna i förhållande till norske Ivar Tollefsen är heller inte något som är skrivet i sten. Det handlar ju inte om att hela det satsade beloppet försvunnit. Bara att det stigande räntorna skapade problem att refinansiera det högbelånade fastighetsbolaget, varför det krävdes kapitaltillskott. En risk som nu minskat, när ränteläget ändrats.

Att Pensionsmyndighetens GD Daniel Barr var den som undertecknade beslutet om investeringen innebär bara att han gjorde det som styrelsen bett om. Antalet andra investeringsmöjligheter med den av styrelsen efterfrågade profilen, var minst sagt begränsat i hajpen som rådde kring fastigheter då.

En annan oväldig tjänsteman, Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten, har nu fått lämna Pensionsmyndigheten. Detta eftersom hans chefsförordnande inte förlängts av nuvarande generaldirektören Anna Pettersson Westerberg.

Detta med hänvisning till att Settergren ville få en bisyssla godkänd. Han ville skapa en motsvarighet till stiftelsen Centrum för Rättvisa, en gång grundad av nuvarande justiteministern Gunnar Strömmer.

Den privatfinansierade organisationen har tagit som sin uppgift att rättsligt bistå medborgare som råkat illa ut i sina kontakter med staten i from av dess myndigheter. Bland annat genom att kräva att staten inte tillräckligt skyddade deras tillgångar i PPM-sparare som lurades av bedragarna i Falcon Funds.

Settergren arbetar nu för att skapa en motsvarande organisation, som ska arbeta för att myndigheter ska bli tydligare i sina beslut och inte ta intryck av dagspolitiken utan följa lagstiftning och de regler som regeringen meddelar i sina regleringsbrev.

Kort sagt myndigheterna ska inte vara fega i förhållande till regering och politik och alltså lyda lagen och inte kungen, eller ministern som det kan tolkas idag. Det skapar nämligen ministerstyre, vilket Gustaf III och många kungar innan honom såg till att förhindra.

Den här skolan för mer oväldiga byråkrater som Settergren vill skapa är inte något som skulle vara förenligt med jobbet som chef på Pensionsmyndigheten, och därför finns han inte lägre där, trots sin långa erfarenhet och som en av grundarna av Pensionssystemet.

Oväldiga byråkrater med egna åsikter manövreras ut. Sanningen blir juridiskt svartvit eller helt binär, rätt eller fel.

Om medarbetare i staten förhindras eller inte törs fatta beslut som de anser stärker myndigheternas oberoende och ytterst medborgarnas, befinner vi oss på ett sluttande plan. Maktdelningsprincipen urholkas och utvecklingen av den politisering som vi ser i USA:s högsta domstol talar redan sitt tydliga språk.

År 2020 reserverade sig Daniel Barr från ett remissvar som myndigheten lämnade till regeringen när det gällde Inkomstpensionstillägget som då var på väg att införa. Något mycket sällsynt ska tilläggas.

I sin reservation uttryckte han oro över att förslaget skulle minska drivkrafterna för arbete och leda till en ökad administrativ börda. Han ansåg att tillägget riskerade att göra pensionssystemet mindre transparent och förutsägbart, vilket kunde underminera förtroendet för systemet.

Den oron vidarebefordrades inte till regeringen eftersom styrelsen körde över Barr och inte ville ta in hans farhågor i remissvaret.

Barr föreslog istället att resurser borde användas för att stärka grundskyddet i pensionssystemet, såsom garantipensionen och bostadstillägget, för att bättre stödja de med lägst pensioner utan att påverka arbetsincitamenten negativt.

Så blev det inte, men borde man inte i efterhand tacka Daniel Barr för det han gjorde, ofta i samarbete Ole Settergren som även han tydligt kritiserade det nya inkomstpensionstillägget.

Staten borde belöna sina oberoende tjänstemän och ge dom friare händer och se till att politiken inte knaprar på deras oberoende.