26 aug 2025 17:50

Pensionsnyheterna: Frågan om gas i pensionssystemet borde utredas ordentligt

Dagens besked om att Pensionsgruppen nu är överens om att införa en gas i pensionssystemet är säkert trevligt för alla inblandade politiker. Nu kan pensionsfrågan städas av från dagordningen. Även frågan om avgiftshöjningar kan förpassas till det runda arkivet, ett år innan valet.

Frågan är bara om det är tillräckligt att låta frågan om en ny lagstiftning med bara underlag från en promemoria från regeringen. Kan man i den verkligen kunna analysera alla tänkbara principiella och praktiska frågor som kommer upp, när man nu i stor enighet i Pensionsgruppen beslutat att gasen ska bli verklighet.

- När jag märker att alla politiker är överens osäkrar jag min revolver, säger Pensionsmyndighetens tidigare analyschef Ole Settergren till Pensionsnyheterna.

Han tycker att frågan är alldeles för stor och riskerar att bakbinda framtida riksdagar utan att man besvarat alla frågor som uppkommer. Han skulle därför gärna se att det först görs en riktig SOU och där men tar hjälp av ekonomer och jurister utifrån som kan bidra med insikter och åsikter.

För även om en av skaparna av det nuvarande "autonoma" pensionssystemet, Bo Könberg, ofta sagt att systemet kommer att hålla till nästa istid så är det tydligt att så inte är fallet. Med det statliga bidraget i form av inkomstpensionstillägget, visar det sig att staten får stå för nya fioler om politikerna tycker att det behövs för att hålla pensionärerna nöjda. Autonomt?


Ett argument för att införa en gas är att det skulle skapa det man kallar symmetri. Om det finns en broms i underskottssituationer som sänker uppräkningen av pensioner, så måste det finnas en gas om den omvända situationen uppkommer.

Det här argumentet används gärna av pensionärslobbyn och även av politikerna idag, som menar att pensionärerna fått sina pensioner bromsade och att det därför inte är mer än rätt att de nu ska kunna bli pay-back-time. Det argumentet har en tydlig och enkel logik men är förenklat. Frågan man bör ställa är om de pensionärer som fick uppleva bromsen lidit skada och det anser inte Ole Settergren.

- De kom att kompenseras genom sänkt skatt så de flesta kom ur balanseringsperioden skadeslösa. Det blev istället staten som kompenserade och alltså fick ta notan. Det visar att pensionssystemet inte alls är autonomt i förhållande till staten och statens budget. Det är en chimär, säger Ole Settergren.

Sen är det frågan om vad det är för överskott som politikerna nu vill dela ut? Det är det diskonterade framtida värdet av alla inbetalningar som förväntas komma från alla som jobbar och betalar skatt i landet under kommande år, plus tillgångarna i buffertfonderna. Det är alltså inte något sparkonto som man bara hämtar ut pengar ifrån, för att skicka vidare till pensionssparare.

Om man skulle se på försäkringsbolagens överskott när de utfäster pension så behöver man ha minst 100 procent av tillgångarna för att matcha skulderna, vilket noga övervakas. I inkomstpensionens fall kommer pengarna från framtida avgifter i det kedjebrev över generationerna som inkomstpensionssystemet utgör. De enda fonderade pengarna i systemet finns i AP-fonderna och de täcker sex års utbetalningar.

Men visst, balanstalet visar att systemet har ett överskott, som det förstås är frestande att ta i anspråk. En viktig anledning till att överskottet kommit till är att arbetskraften vuxit under åren, inte minst till följd av att låga födelsetal kompenserats med invandring.
Det har inneburit att det framtida värdet av dessa inkomster bidrar till att svälla systemet. Men kommer födelsetalen plötsligt att återgå till läget som gällde tidigare eller är det låga barnafödandet en global trend, vilket de flesta siffror pekar på.

Man bör även notera att integrationen och arbetsmarknaden fungerat dåligt och det är erkänt svårt att få in många av invandrarna i jobb. Det är ett enormt misslyckande som i slutänden drabbar staten, som får fylla i de pensioner som inte tjänats ihop utan istället kommer ifrån de absolut nödvändiga statliga bidrag som de som tjänat in för lite får del av. Men, det blir staten som får stå för ersättningarna.

Så ett starkt balanstal, som man skulle kunna dela ut till pensionärer, vilket man nu vill, bygger på att vi förmår att få arbetskraften att växa men också att fler deltar i arbetskraften och tjänar in pensionsrätt i det "autonoma" pensionssystemet. I beräkningarna räcker det att arbetskraften ökar men om inte fler jobbar blir det staten som återigen sitter med lankor på pokerhanden.

En annan fråga är om den valda metoden verkligen är rätt sätt att sätta sprätt på de fiktiva överskotten. Här skulle man kunna undersöka hur avtalsparterna byggt upp avtalsförsäkringarna.

Där har man också stora överskott, men där använder man istället tekniken med premierabatter, som innebär att premierna sänks om det finns överskott. Och när överskotten inte finns där, så blir det inga rabatter.

Och i förmånsbestämd ITP har avtalsparterna till exempel ett icke garanterat löfte om att indexera utgående pension för att inte pensionärerna ska tappa i köpkraft när inflation gör att priserna stiger. Det skulle vara en metod att titta på om det inte var så förtvivlat bråttom att öppna den godispåse som nu ligger framför politikerna som kan använda den för pensionärpopulism.

Och som sagt, de är överens och därför finns det anledning att gå till botten med frågorna om systemet är autonomt eller om det bara är det när det finns negativa utfall vid horisonten.

Då rycker staten ut och ser till att hålla just pensionärerna skadeslösa. Så var det med den symmetrin.

Eftersom systemet inte håller till nästa istid finns anledning att reda ut principerna innan man bjuder in till julgransplundring. Det är svårt att sia, särskilt om framtiden, så tänk efter före...