14 nov 2025 17:06

Fredagsläsning: Mats Wester om framtiden för premiepensionerna: Spridningen minskar när färre väljer

Pensionsnyheternas Mats Wester konstaterade i förra veckans artikel att premiepensionen kunde göra vissa till PPM-miljonärer med andra utfattiga på grund av tursamma eller olyckliga fondval på fondtorget.

Idag går han vidare och analyserar systemets avkastningshistoria och funderar över om det är möjligt att systemet ska fortsätta att leverera en avkastning som de senaste 30 åren överträffat alla prognoser som gjordes när det infördes. Kort sagt, hur kan framtiden se ut för premiepensionssparandet?

Det är nu 30 år sedan vi började sätta av pengar till premiepension och de första insättningarna i fonder gjordes 2001. Förra fredagen, 7 november, tittade vi närmare på vilken avkastning de premiepensionssparare som var med från början har fått hittills.

De 25 procent som stannat i förvalet (Sjunde AP-fonden) hade fått en årlig avkastning på 11,37 procent i genomsnitt, medan de 75 procent som gjort egna fondval i genomsnitt uppnått 8,67 procent per år. Vi beskrev också hur det gått för de mer än en halv miljon sparare som har hamnat en bit ifrån genomsnittet.

Några slutsatser kan man nog dra av det som hänt hittills.

• För det första har premiepensionspengarna växt mycket snabbare än vad de flesta vågade tro när systemet sjösattes. Det ser därmed ut som om premiepensionen kan komma att utgöra en större del av den allmänna pensionen än man trodde från början. Det borde i sin tur kunna starta en diskussion kring om avsättningen till premiepension borde höjas från dagens nivå på 2,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten. Helt enkelt för att det verkar som om premiepension ger mer pension per avgiftskrona är inkomstpensionen.

• För det andra har förvalet, alltså Sjunde AP-fonden presterat väldigt bra.

• För det tredje innebär ett system där miljoner sparare har möjlighet att välja fritt bland hundratals fonder att vissa kommer att få väldigt hög avkastning och därmed hög premiepension, medan andra, som väljer fonder själva, kommer att få usel avkastning och därmed låg pension. Det är helt enkelt en konsekvens av systemets konstruktion.

• Upphandlingen av fonder via Fondtorgsnämnden kommer att innebära att det blir färre fonder på fondtorget och förhoppningsvis kommer nämnden att välja bort de som "i förväntan" kan antas prestera sämre.

Kan man av det som hänt för dem som kom in i systemet 1995 – 1999 dra några slutsatser om hur premiepensionen kommer att utvecklas för som kommer in i systemet i år och kanske ska jobba och tjäna in premiepension i kanske 45 år framåt?

Kanske några.

En är att spridningen i avkastning mellan olika sparare kommer att bli mindre, eftersom färre gör egna fondval.

Det är inte sannolikt att förvalet ska nå över elva procent i årlig avkastning de närmaste 45 åren, helt enkelt för att aktier inte borde ge så hög avkastning när räntorna ligger på 2 – 3 procent.

Vi har gjort en liten beräkning för att se betydelsen av den årliga avkastningen. Vi har utgått från en person som är född 2000 och får sin första insättning på premiepensionskontot i år, alltså vid 25 års ålder.

För 2024 hade hen en pensionsgrundande månadsinkomst på 28 000 kr. Vi räknar med att lönen stiger med 2,5 procent per år fram till pensionsdagen 2070 när hen uppnått riktåldern på 70 år. Sedan laborerar vi med tre alternativa nivåer på årlig avkastning. Först och främst 8,7 procent, som är lika med snittet hittills för de varit med i systemet sedan start och gjort egna fondval.

Sedan ställer vi det mot 13,2 och 3,0 procent, vilket är gränserna för bästa respektive sämsta procent hittills bland de aktiva fondväljarna. Med en årlig avkastning på 8,7 procent kommer personen i exemplet ovan att få ut en premiepension på drygt 22 000 kr per månad, vilket kommer att motsvara strax nästan 25 procent av hens slutlön.

Med 13,2 procent per år blir premiepensionen i stället omkring 88 000 kr per månad eller 96 procent av slutlönen, medan en årlig avkastning på 3 procent ger en premiepension på knappt 5 000 kr eller så där 5 procent av slutlönen, vilket med rätta kan ses som magert.

Beräkningen bygger förstås på förenklingar och rätt grova antaganden, men den ger ändå en tydlig bild av att premiepensionssystemet, som det är konstruerat i dag, öppnar upp för väldigt olika utfall. Det är kanske inget bekymmer att några få kommer att lämna det allmänna pensionssystemet med extremt hög premiepension, men hur ska man se på dem som hamnar i andra ändan av avkastningskurvan?

/ Mats Wester