28 nov 2025 16:05

Fredagsläsning: Spridningen mellan PPM-kunderna kan öka med fler soffliggare

I förra veckan tog Pensionsnyheternas Mats Wester an frågan om framtiden för premiepensionssystemet och kunde visa på enorma skillnader mellan sparare som skulle kunna få miljoner i premiepension medan andra skulle löpa risken att bli nästan helt utan.

Men, frågan kan kompliceras ytterligare och det finns fler dimensioner att ta höjd för än andelen aktiva och passiva väljare visar Mats Wester i fredagsläsningen idag.

Sjunde AP-fondens årskullsförvaltning kommer att leda till större spridning i utfall än om man avstått från att dra ned risken från 56 års ålder. Redan i dag har en 55-åring som varit i förvalsalternativet fått en avkastning som är 140 procentenheter högre än en 65-åring som haft pengarna i samma alternativ. Och skillnaderna i utfall kommer att bidra till att spridningen blir ännu större mellan olika generationer.

Det säger Mats Langensjö, som i flera omgångar utrett olika delar av det allmänna pensionssystemet. I dag är han på Arkwright som har regeringens uppdrag att årligen utvärdera AP-fonderna. 2019 levererade han utredningen ”Förvalsalternativet inom premiepensionen” och där ville han helst inte ha någon nedtrappning av risken i förvalsalternativet.

I Sjunde AP-fondens Jubileumspodd frågar han sig bland annat:

”Behöver du verkligen det i premiepensionen? När du ändå har en inkomstpension som är väldigt stabil och robust?”

Sjunde AP-fonden införde 2009 sin årskullsförvaltning, som innebär att från 56 års ålder flyttas 3,33 procent över från aktiefond till räntefond. Överflyttningen sker fram till 75 års ålder då spararen har två tredjedelar av premiepensionen i räntor och en tredjedel i aktier. Intuitivt känns det här kanske som en bra lösning, men enligt Mats Langensjö finns litet eller inget forskningsstöd för att det är så.

Den första invändningen är alltså att premiepensionen är en del av den allmänna pensionen, där inkomstpension är den stora delen. Inkomstpensionen räknas upp med inkomstindex, det vill säga den genomsnittliga inkomstutvecklingen i Sverige. Långsiktigt bör det betyda att inkomstpensionen räknas upp med lite mer än inflationen. Man skulle kunna säga att den fungerar ungefär som en realränteobligation.

Kritikerna menar att det då är onödigt att dra ned risknivån i den mindre premiepensionen, eftersom det leder till lägre avkastning och därmed lägre pensioner. Den andra invändningen är att ”generationsmodellen” leder till större spridning i pensionsutfall. Det beror på något som kallas sekvensrisk (sequence risk) och handlar om i vilken ordning avkastningen kommer.

För den som investerar ett engångskapital i 20 år spelar det ingen roll om du har bra avkastningsår i början eller får dem i slutet på de 20 åren. Men sker det löpande insättningar i sparandet blir det en annan femma. Och så är det i premiepensionen. Här sker insättningar varje år under sparandetiden. I början är kapital litet, medan det är stort när pensionen närmar sig. Får man en stor del av de starka avkastningsåren i början träffar de bara ett mindre kapital, medan det blir tvärtom om man har starka avkastningsår i slutet av spartiden.

I den senaste utvärderingen av AP-fonderna (Regeringens skrivelse 2024/25:130) framgår att för en sparare född 1970 har förvalsalternativet till och med 2024 givit en avkastning på 689 procent, motsvarande en årlig avkastning på 8,6 procent. En person född 1960 som haft sina pengar i förvalsalternativet har under samma tid fått en avkastning på 549 procent eller 7,8 procent per år.

Än så länge har relativt få kommit in i nedtrappningsfasen. Men spridningen i utfall kommer av allt döma öka beroende på när starka eller svaga avkastningsår dyker upp i förhållande till hur långt man kommit i nedtrappningen.

- Problemet är att nedtrappningen sker automatiskt i fastställda steg utan någon som helst hänsyn till läget på de finansiella marknaderna, säger Mats Langensjö och fortsätter:

- Jag tycker att det finns starka skäl för att se över om den automatiska nedtrappningen verkligen är den bästa lösningen. Problemet är sannolikt ännu större inom de avtalspensioner som har fast nedtrappning i de flesta entrélösningarna, som erbjuds idag.

/ Mats Wester