16 dec 2025 17:10

Pensionsnyheterna: Tummen upp från myndigheten, trots att man ser stora brister

Pensionsmyndigheten tillstyrker regeringens förslag om att införa en pensionsgas i inkomstpensionssystemet, se ovan. Samtidigt innehåller myndighetens remissvar en lång rad invändningar om bristande analys, otillräckligt underlag och centrala frågor som aldrig utretts fullt ut.

Redan inledningsvis konstaterar Pensionsmyndigheten att frågan om utdelningsbart överskott är komplex och hade förtjänat en mer fördjupad och grundlig utredning. Arbetsgruppen bakom promemorian borde ha haft ett bredare uppdrag och remisstiden borde ha varit längre, med hänsyn till förslagets betydelse för pensionssystemet och samhällsekonomin.

Trots detta säger myndigheten ja. Ett skäl är att Pensionsmyndigheten inte enbart lutar sig mot regeringens promemoria, utan också mot egna kompletterande analyser. Det innebär i praktiken att lagstiftningen föreslås vila på ett bredare underlag än det som faktiskt presenterats i promemorian.

I sak pekar myndigheten på flera tydliga luckor. Promemorian analyserar endast en balanstalsgräns för utdelning, trots att Pensionsmyndigheten bedömer att både högre och lägre gränser borde ha redovisats för att möjliggöra en rimlig avvägning mellan generationsrättvisa, pensionsnivåer och risk för balansering.

Valet av just den föreslagna gränsen beskrivs som otillräckligt motiverat.
Pensionsmyndigheten understryker också att införandet av en gas, oavsett var gränsen sätts, förändrar inkomstpensionens indexering i grunden.

Kopplingen till livsinkomstprincipen och den genomsnittliga löneutvecklingen försvagas, vilket innebär ett principiellt skifte jämfört med pensionssystemets ursprungliga konstruktion. Detta perspektiv har enligt myndigheten inte belysts tillräckligt i promemorian. Ändå blir det ja…

När det gäller riskerna för balansering konstaterar Pensionsmyndigheten att dessa främst uppstår bortom den 50-årsperiod som analyseras i regeringens underlag. I mer ogynnsamma demografiska scenarier ökar risken kraftigt, vilket talar för längre tidshorisonter än dem som redovisas.

Samtidigt tillstyrker myndigheten att statens skuld till pensionssystemet skrivs av och betraktas som slutreglerad. I praktiken innebär det att staten i efterhand bidrar till att hålla pensionssystemet under armarna.

Det illustrerar tydligt att systemet inte är fullt autonomt i förhållande till statsbudgeten – något som redan gäller genom politiskt beslutade tillskott som finansieras helt utanför systemet.

Det är för övrigt något som riksgälden haft problem att acceptera och påpekat att det borde utredas grundligare, i sitt remissvar.

Pensionsmyndigheten konstaterar också att de pensionshöjningar som gasen ger i närtid blir små, oavsett vald gräns. De större effekterna uppstår först långt senare genom ränta-på-ränta-effekter, vilket innebär att olika generationer påverkas olika.

Sammantaget ger remissvaret bilden av en myndighet som säger ja till ett politiskt förankrat förslag, men samtidigt pekar ut betydande brister i analys och beslutsunderlag. Det väcker frågan varför riksdagen nu förväntas fatta beslut som kan flytta stora belopp mellan generationer och samtidigt binda framtida politiska majoriteter, trots att den ansvariga myndigheten själv anser att frågan borde ha utretts betydligt mer grundligt.

Är det verkligen så viktigt att det är värt att införa något fort och fel bara för att det stundar ett val?