20 feb 2026 16:39

Fredagsläsning med Wester: Visst är 65-årsnormen på väg att förändras, men det går långsamt

Vi har tidigare skrivit om den rapport som Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF, presenterade i december och som reder ut effekterna av höjningen av åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet. Senast dök vi djupt i effekterna av höjningen av åldersgränsen för att få ta del av systemets grundskydd.

Den här gången ska vi titta lite närmare på effekterna av att åldersgränsen för att ta ut allmän pension höjdes till 63 år och hur höjningen av LAS-gränsen till 69 år påverkade försörjningen för 68-åringar. Vi ska också resonera något kring "65-årsnormen".

För att spåra effekterna av åldersgränshöjningen till 63 år har ISF jämfört hur årskullen född 1961 betedde sig när de som 63-åringar fick möjlighet att ta ut allmän pension, med hur det såg ut, när 1960:orna som 62-åringar fick samma möjlighet.

Först tre iakttagelser, som gäller båda årskullarna:

• Större andel av egenföretagare börjar ta ut allmän pension än bland anställda. Faktum är att 24 procent av egenföretagarna började ta ut allmän pension ”så snart de kunde” jämfört med 16 procent bland anställda. Förklaringen är rimligen att egenföretagare har möjlighet att dra ned på löneuttaget och i stället sparar pengarna i firman för att dryga ut pensionen längre fram.

• Personer med utländsk bakgrund tenderar att skjuta på uttaget längre än personer med en eller två föräldrar födda i Sverige.

• Personer med längre utbildning väljer oftare att ta ut pensionen senare än de med kortare utbildning.

Generellt innebar höjningen till 63 år att fler väntade ytterligare med att ta ut sin pension. Det var alltså färre, som tog ut pensionen "så fort de fick chansen" än i årskullen innan. Detta mönster bestod också under resten av det första år som respektive årskull kunde ta ut allmän pension.

Med den metod som ISF har valt skattar man att åldersgränshöjningen gjorde att drygt tre procent fler av dem födda 1962 fortsatte att jobba som 63:åringar än vad som gällde i årskullen dessförinnan. Det motsvarar drygt 3 000 personer.

Sen kan man fundera på hur många av 1961:orna som försörjdes via andra trygghetssystem under det extra år de fick vänta på att ut allmän pension. ISF:s svar är att höjningen till 63 år inte ledde till någon ökad andel av personer med sjukersättning, men däremot "en liten ökning" av antalet personer med sjukpenning. Det var också något fler 62-åringar som levde på arbetslöshetsersättning.

Samtidigt som åldersgränserna höjdes i pensionssystemet höjdes LAS-åldern från 68 till 69 år. Effekterna på fortsatt arbete beskrivs som små. ISF kommer fram till att det är 0,6 procentenheter fler i den årskull som omfattas av höjningen av LAS-åldern som lönearbetar som 68-åringar, än i årskullen före. Det handlar alltså om 600-700 personer.

Avslutningsvis för ISF ett långt resonemang om 65-årsnormen och om det går att se tecken på att den är på väg att förändras på grund av åldershöjningarna. Vi ska inte relatera det resonemanget, utan nöjer oss med att citera en rubrik ur sammanfattningen. Där står att: "Det finns inga tecken på en omedelbar förändring av normer".

Vi frågade AI om vad normer är och fick ungefär följande svar: Normer är oskrivna sociala regler, förväntningar och mönster och fungerar som osynliga ramar för vad som anses "normalt" eller acceptabelt. Och generellt tar det tid för att uppstå och etableras, eftersom de bygger på upprepat beteende, social interaktion och gemensamt godkännande inom en grupp.

Med den definitionen känns det orealistiskt att förvänta sig omedelbara normförändringar. Men om vi sätter ISF:s slutsatser mot definitionen av normer är det svårt att komma till någon annan slutsats än att normen om "pension vid 65" är på väg att förändras. Något fler skjuter lite "extra" på pensioneringen, något fler lönearbetar och aningen fler fortsätter med det, även när de närmar sig 70 år.

Men. Det går sakta, som det gör när nya normer ska uppstå eller gamla förändras.

/ Mats Wester