16 mar 2026 18:16

Småspararguiden om Indecaps överklagan: De vill vinna tid och tjäna in avgifter

I ett nytt inlägg på Småspararguiden går skribenten Patrick Siegbahn till frontalangrepp mot fondbolaget Indecaps beslut att överklaga Fondtorgsnämndens upphandling av aktiva globalfonder till premiepensionen.

Enligt honom framstår överklagandet mindre som en seriös chans att vinna upphandlingen, och mer som ett sätt att dra ut på processen medan avgiftsintäkterna fortsätter att ticka in.

Bakgrunden är att Indecaps fond Indecap Guide 2 hamnade på plats 53 av 69 i upphandlingen, långt från de 14 fonder som faktiskt ska få plats på det nya fondtorget. Trots det har bolaget valt att överklaga beslutet och ifrågasätter bland annat hur utvärderingen av fondbolag och organisation har gjorts.

Men just detta är enligt Siegbahn själva poängen med reformen av premiepensionens fondtorg. Efter skandalerna kring Allra och Falcon Funds är ambitionen att inte bara titta på historisk avkastning utan att granska hela organisationen bakom fonderna, incitament, ägarstruktur, förvaltning och avgifter.

Att Indecap menar att deras fond borde fått högre betyg på flera punkter framstår därför, enligt Siegbahn, som ett märkligt angreppssätt.

För att nå framgång i domstol krävs i praktiken att Fondtorgsnämnden gjort omfattande felbedömningar – trots att fonden alltså placerade sig i den nedre delen av hela rankingen.

Samtidigt pekar han på de ekonomiska incitamenten bakom processen. Indecaps fond har en listad avgift på 1,95 procent, vilket efter rabatt i premiepensionssystemet motsvarar ungefär 0,34 procent för spararna. Trots rabatten innebär det enligt artikeln intäkter på drygt 100 miljoner kronor per år för fondbolaget.

Om upphandlingen vinner laga kraft försvinner fonden från fondtorget och därmed också intäkterna. Så länge processen pågår fortsätter däremot avgifterna att tas ut. Siegbahn uppskattar att det motsvarar ungefär tio miljoner kronor i månaden.

Med sådana siffror är det, antyder han, inte svårt att få en rättsprocess att gå ihop ekonomiskt.

Han beskriver överklagandet som en slags pensionssystemets version av en politisk filibuster: en förhalningstaktik där själva processen blir målet.

Fördröjningen drabbar enligt artikeln inte bara Indecaps kunder. Upphandlingen av globala aktiefonder omfattar omkring 900 000 sparare och runt 200 miljarder kronor i kapital. De nya upphandlade fonderna är tänkta att erbjuda lägre avgifter och bättre strukturer för långsiktig förvaltning.

Men så länge överklagandet pågår kan inga nya fonder ta över. Resultatet blir att spararna sitter kvar i dagens fondutbud, ofta med högre avgifter, samtidigt som de fonder som enligt upphandlingen bedömts vara bättre alternativ inte kan introduceras.

I praktiken innebär det att juridiken fördröjer reformen och kostar spararkollektivet pengar varje månad processen pågår.

Siegbahn konstaterar samtidigt att Indecap naturligtvis har rätt att få upphandlingen prövad i domstol. Men han menar att bolaget skulle kunna skicka en tydlig signal om motivet bakom överklagandet.

Om, skriver han, syftet verkligen är att värna spararna finns en enkel åtgärd: sänk avgiften tillfälligt under tiden processen pågår.
Annars riskerar bilden att bli att juridiken, snarare än spararnas bästa, blivit ett sätt att köpa sig tid och intäkter.