4 maj 2026 17:19

Pensionsmyndigheten vill återköpa den frivilliga statliga pensionsförsäkringen

Statens frivilliga pensionsförsäkring, med rötter i 1914, går nu mot ett abrupt slut. Pensionsmyndigheten vill, i en hemställan till regeringen, avveckla hela beståndet och återköpa samtliga försäkringar genom ett administrativt Alexanderhugg efter decennier av utdragen avveckling.

Bakgrunden är i första hand ekonomisk. De fasta kostnaderna är höga och stiger när antalet försäkrade minskar. I dag kostar administrationen omkring 2 miljoner kronor per år, motsvarande runt 1 000 kronor per försäkring.

Samtidigt krävs ett nytt it-system när de gamla Cobol-lösningarna hos Försäkringskassan försvinner, vilket ytterligare driver upp kostnaderna.

Avkastningen är dessutom begränsad. Kapitalet är i huvudsak placerat i lågriskpapper, vilket ger låg förväntad värdetillväxt. Sammantaget bedömer myndigheten att framtida värdeutveckling blir svag.

Men, det är viktigt att påpeka att det inte rör sig om ett traditionellt sparande i modern mening. Den frivilliga pensionsförsäkringen bygger på ett äldre, förmånsbaserat upplägg där varje inbetalning gav rätt till ett bestämt pensionsbelopp, enligt då gällande tariff.

Det är alltså inte en individuell kapitalpott som vuxit med avkastning och nu betalas ut, utan en samling garanterade pensionsrätter som staten åtagit sig att infria.

Kapitalet har visserligen förvaltats med låg risk via Kammarkollegiet, men konstruktionen är i grunden en förmånsbestämd försäkring, inte en premiebestämd sparprodukt av dagens snitt.

Riskbilden har också förändrats. På 60-talet fanns det omkring 75 000 försäkrade., som ibland fick en pensionsförsäkring i födelsedagspresent, bröllopsgåva och ibland som en inbetalning från en arbetsgivare.

Kollektivet har sedan dess krympt till knappt 2 000 personer. När grupperna blir små ökar osäkerheten, enskilda livslängder kan få stor effekt. Staten står dessutom som garant för utbetalningarna och riskerar att behöva skjuta till medel om kapitalet inte räcker.

Samtidigt finns ett överskott i systemet i dag. Men det kan i praktiken bara delas ut sent i livscykeln. Om försäkringen lever vidare riskerar därför överskottet att tillfalla ett fåtal mycket gamla, medan andra inte får del av det.

Beloppen per individ varierar kraftigt. Många får bara några hundralappar i månaden, ibland ännu mindre. I vissa fall handlar det om under 100 kronor per år.

Det är just detta som driver myndighetens slutsats: ett återköp nu gör att överskottet kan fördelas till alla, i stället för att slumpmässigt falla ut senare. Samtidigt kan återköpsvärden i andra grupper uppgå till tiotusentals kronor per person och i några fall upp till mer än 500 000 kr inklusive överskott.

Till bilden hör dock jobbiga bieffekter. Ett engångsbelopp beskattas som inkomst och kan därmed ge skatteeffekter det år det betalas ut, läs restskatt.

Pensionsmyndigheten pekar också i sin hemställan på att utbetalningen kan påverka inkomstprövade förmåner som bostadstillägg och att särskild information behöver ges till berörda.

Tidsperspektivet är annars långt. Den yngsta i kollektivet med livsvarig pension är född 1979, vilket innebär att systemet skulle kunna leva vidare i upp till 50 år. Under den tiden riskerar kostnader och osäkerhet att urholka värdena.

Myndighetens slutsats är därför att det är bättre att stänga nu. Ett återköp i närtid bedöms ge högre ekonomiskt värde för de försäkrade än att låta systemet rulla vidare.

Om regeringen går vidare med förslaget planeras avvecklingen träda i kraft den 1 januari 2028 och därmed sätta punkt för en över hundraårig pensionslösning., som nu sjunger på sista versen.