Under hyperinflationen i Tyskland åren 19221923, med kulmen hösten 1923, genomled Tyskland enorma plågor med sin valuta.
Efter Första världskriget hade Tyskland stora krigsskadestånd att betala. Staten finansierade underskott genom att trycka pengar, vilket ledde till att markens värde kollapsade.
I januari 1922 kostade en amerikansk dollar cirka 190 mark. Ett år senare, 1923, kostade den cirka 18 000 mark. I november 1923 kostade en dollar omkring 4 200 miljarder mark.
Priserna steg ibland flera gånger samma dag. Löner betalades ut dagligen och människor skyndade sig att handla innan pengarna tappade värde. Det finns berömda fotografier på människor som kör sedelbuntar i skottkärror eller eldar med sedlar eftersom de var billigare än ved.
Krisen stoppades i november 1923 när regeringen införde den nya valutan Rentenmark och kraftigt stramade åt penningpolitiken.
Rädslan för inflation är en viktig förklaring till varför Deutsche Bundesbank och senare Europeiska centralbanken länge haft ett mycket starkt fokus på prisstabilitet. Många tyskar har fortfarande hyperinflationen 1923 som ett historiskt trauma i det kollektiva minnet.