18 jun 2026 15:41

Bul Ekici: Europas demografiska utmaningar saknar gemensam lösning

Europas demografiska utmaningar sätter allt större press på arbetskraft, offentliga finanser, pensioner och välfärdssystem. Men skillnader i ländernas demografiska utgångsläge och syn på migration gör det svårt att hitta en gemensam europeisk lösning, skriver makroekonomen Bul Ekici i sin säsongsavslutande artikel.

---

Europas demografiska utmaning blir allt mer central för den ekonomiska politiken. Låga fertilitetstal, en växande andel äldre och en svagare utveckling av arbetskraften kommer att påverka sysselsättning, offentliga finanser, pensionssystem, räntor och fastighetsmarknader. De politiska svaren blir dock allt mer nationellt särpräglade, beroende på ländernas demografiska förutsättningar och syn på migrationsfrågan.

Schweiz är ett aktuellt exempel. Den 14 juni röstade väljarna nej till det så kallade 10-miljonersinitiativet, som hade syftat till att begränsa landets befolkning till högst 10 miljoner invånare fram till 2050. Schweiz har redan omkring 9,1 miljoner invånare, och ett ja hade kunnat tvinga fram skarpare åtgärder inom migrationspolitiken och i förlängningen även påverka relationen till EU:s fria rörlighet. Avslaget innebär att de nuvarande ramarna för arbetskraftsinvandring och rörlighet gentemot EU i huvudsak består, även om Schweiz fortsatt har relativt strikta regler på andra migrationsområden.

Som kontrast står Spanien, som under året har öppnat för en omfattande regularisering där upp till en halv miljon personer kan söka uppehålls- och arbetstillstånd till och med sista juni 2026, givet krav på vistelsetid, anknytning till arbetsmarknad eller familj och rent belastningsregister. Skillnaden illustrerar en djupare europeisk klyfta. I vissa länder ses migration främst som ett sätt att hantera arbetskraftsbrist och demografisk obalans, medan den i andra länder i högre grad ramas in som en fråga om befolkningskontroll, kriminalitet, bostadstryck och nationell sammanhållning.

Samtidigt är migration bara en del av svaret. Länder försöker också möta det demografiska trycket genom familjepolitik, högre arbetskraftsdeltagande, längre arbetsliv, pensionsreformer och kompletterande sparande. Förutsättningarna skiljer sig dock kraftigt åt mellan länderna. I flera öst- och centraleuropeiska länder är reformtrycket särskilt tydligt, eftersom befolkningen åldras snabbt, arbetskraften krymper och utflyttning av yngre och arbetsföra grupper försvagar den demografiska basen.

I länder som Tyskland och Österrike ligger tyngdpunkten mer på att stabilisera pensionssystemen, skapa större flexibilitet mellan arbete och pension och öka incitamenten till ett längre arbetsliv. I Sverige har stramare regler för asyl, arbetskraftsinvandring, uppehållstillstånd och medborgarskap kombinerats med åtgärder för att förlänga arbetslivet.

Slutsatsen är att Europas demografiska problem inte kan lösas snabbt. Det handlar om en långsiktig strukturförändring som kräver konsekvent politik över flera mandatperioder. Samtidigt gör skillnaderna i ländernas demografiska utgångsläge, synen på migration, pensionssystemens motståndskraft och arbetsmarknadernas anpassningsförmåga det svårare att formulera en gemensam europeisk demografisk strategi. Demografin är därför inte bara en social eller finanspolitisk fråga, utan en växande källa till ekonomisk och politisk divergens i Europa.

Bul Ekici, oberoende ekonom
Tidigare verksam vid Riksbanken i 19 år. Har även haft roller vid bland annat Tredje AP-fonden, Länsförsäkringar, HSBC och Skandiabanken.