Regeringen vill lägga närmare en halv miljard kronor om året på att ytterligare sänka skatten för seniorer som fortsätter att arbeta. Men flera tunga remissinstanser ifrågasätter om skatterabatten över huvud taget får fler äldre att jobba.
Konjunkturinstitutet, KI, avstyrker förslaget och konstaterar att skattesänkningen huvudsakligen går till äldre med relativt höga arbetsinkomster. Enligt KI innebär reformen en statsfinansiell kostnad på omkring en halv miljard kronor om året utan någon påtaglig effekt på arbetsutbudet.
Regeringens förslag innebär att det redan förmånliga jobbskatteavdraget för seniorer förstärks ytterligare. Kostnaden beräknas till omkring 460 miljoner kronor per år och regeringen räknar med att skattesänkningen i genomsnitt blir cirka 1 600 kronor per arbetande senior och år.
Men genomsnittet döljer stora skillnader.
En senior som enbart har arbetsinkomster under cirka 337 000 kronor om året, motsvarande drygt 28 000 kronor i månaden, får enligt beräkningarna ingen skattesänkning alls av förstärkningen. För den som kombinerar pension med arbetsinkomster på motsvarande nivå handlar det om omkring 1 000 kronor om året.
De större skattelättnaderna hamnar i stället högre upp i inkomstskalan. Vid arbetsinkomster omkring 400 000 kronor om året kan skattesänkningen uppgå till omkring 6 000 kronor.
Det får KI att ifrågasätta träffsäkerheten. Äldre har redan starka ekonomiska incitament att fortsätta arbeta genom ett förstärkt jobbskatteavdrag och lägre arbetsgivaravgifter. Dessutom väntas höjningen av riktåldern i sig bidra till att fler arbetar längre, påpekar KI.
KI pekar också på att personer med högre inkomster normalt har ett arbetsutbud som är mindre känsligt för mindre förändringar i skatten. De största skattelättnaderna går därmed till grupper där effekten på viljan att arbeta mer kan väntas vara liten.
KI är inte ensamt om kritiken.
TCO avstyrker förstärkningen och konstaterar att det redan är "mycket lönsamt" att arbeta efter riktåldern. Organisationen anser att bättre arbetsmiljö, möjligheter till omställning och flexiblare arbetstider kan vara effektivare för att få människor att stanna längre i arbetslivet.
Även PRO avstyrker och pekar på fördelningsprofilen. De seniorer som har de lägsta arbetsinkomsterna får liten eller ingen del av reformen, medan personer som redan har relativt goda inkomster gynnas. PRO ifrågasätter också om 460 miljoner kronor är bäst använda till ytterligare skattesänkningar och pekar bland annat på bostadstillägg och välfärd som alternativa användningsområden.
Jämställdhetsmyndigheten avstyrker också förslaget. Myndigheten pekar på att män väntas gynnas mer än kvinnor och att möjligheten att arbeta vidare efter pensionsåldern är ojämnt fördelad mellan olika yrkesgrupper.
IFAU tar inte ställning till själva förstärkningen men är kritiskt till regeringens konsekvensanalys. Institutet efterlyser en tydligare redovisning av hur den beräknade sysselsättningseffekten förhåller sig till det skattebortfall som reformen orsakar.
Till bilden hör att det redan i dag är skattemässigt mycket förmånligt att fortsätta arbeta efter pensionsåldern. Pensionsmyndigheten konstaterar i sitt remissvar att en 67-åring som arbetar utan att ta ut pension enligt dagens regler betalar omkring 8 procent i inkomstskatt på arbetsinkomster upp till 359 000 kronor. Samtidigt fortsätter lönen att ge nya pensionsrätter.
Det saknas dock inte förespråkare. Bland andra Svenskt Näringsliv, Företagarna och Arbetsförmedlingen tillstyrker förstärkningen med hänvisning till att det ska löna sig att arbeta och att ett längre arbetsliv kan bidra till kompetensförsörjningen.
Men remissomgången lämnar regeringen med en besvärande fråga inför den fortsatta beredningen: varför ska staten avstå ytterligare en halv miljard kronor i skatteintäkter för att få äldre med förhållandevis goda arbetsinkomster att arbeta mer, när Konjunkturinstitutet bedömer att reformen inte får någon påtaglig effekt på arbetsutbudet?