21 aug 2026 16:54

Fredagsläsning: Tyskland vill bygga en egen premiepension efter svensk modell

Tyskland vill komplettera sitt pressade fördelningssystem med en obligatorisk fonderad pension efter svensk förebild. Förslaget har slående likheter med den svenska premiepensionen, men tyskarna kan samtidigt dra nytta av 25 års svenska erfarenheter av vad som fungerat och vad som fått göras om.

Den tyska regeringens pensionskommission föreslår att en ny "gesetzliche Kapitalrente" införs som en del av den allmänna pensionen. På individuella pensionskonton ska motsvarande 2 procent av lönen sättas av och placeras på kapitalmarknaden.

Avgiften ska delas lika mellan arbetsgivare och arbetstagare och införas stegvis, helst med början 2028. Det är ingen tillfällig likhet. I kommissionens rapport anges uttryckligen den svenska premiepensionen som internationell förebild.

Även konstruktionen känns igen. Pengarna ska samlas in centralt och den som inte gör något eget val får sitt kapital placerat i en offentligt förvaltad fond, tänk AP 7. Den som inte vill ha den statliga förvaltningen ska kunna välja bland ett begränsat antal certifierade fonder från andra förvaltare, lex Fondtorgsnämnden.

Därmed föreslår tyskarna något som påminner påfallande mycket om den modell Sverige började bygga för drygt 30 år sedan.
Men den svenska premiepensionen var i sin tur inte resultatet av att den svenska pensionsgruppen åkte ut i världen och hittade ett pensionssystem att kopiera. Upprinnelsen fanns på hemmaplan.

En viktig utgångspunkt fanns i utredningschefen och senare chefekonomen på Saco/SACO-SR; Jan Bröms skiss till ett reformerat pensionssystem som hamnade hos de fem partier som senare stod bakom pensionsreformen.

En annan erfarenhet fanns redan i tjänstepensionerna.
Inom ITP hade parterna gjort ITPK valbar och låtit olika försäkringsgivare konkurrera om pensionsspararnas pengar. Tanken att den enskilde skulle kunna välja förvaltare och sparform hade därmed redan prövats när premiepensionen konstruerades.

Valfriheten skapade däremot inte automatiskt någon revolution i vare sig produktutveckling eller priser. Utbudet bestod länge av tämligen likartade produkter och fondavgifter kring 1,5 procent av kapitalet var inget ovanligt riktmärke.

När premiepensionen startade följde en betydligt större fondmarknad. Inte heller där visade det sig att många valmöjligheter i sig var någon garanti för effektiv priskonkurrens.
Den stora prispressen kom senare. Indexfondernas genombrott förändrade fondmarknaden och i premiepensionen har utvecklingen därefter gått från ett närmast obegränsat fondtorg till ett upphandlat utbud där Fondtorgsnämnden konkurrensutsätter förvaltningen.

Även tjänstepensionsmarknaden har gått samma väg. Arbetsmarknadens parter började upphandla pensionsprodukter med ett starkt fokus på pris. Fondtorgsnämnden försöker i dag väga samman avgifter med bland annat kvalitet och förmågan att skapa ett långsiktigt bra utbud.

Det är alltså inte riktigt samma svenska premiepension som tyskarna studerar 2026 som den Sverige sjösatte 2000.
Det syns också i den tyska kommissionens förslag. Den offentliga fonden ska vara professionellt förvaltad, globalt diversifierad och oberoende av politiska placeringsbeslut.

Kostnaderna bör enligt kommissionen hållas under 0,1 procent av kapitalet per år. Antalet privata alternativ ska vara begränsat och även de underställas strikta krav.

Tyskarna har dessutom haft gott om möjligheter att studera den svenska utvecklingen. AP7 har under flera år haft kontakter med tyska pensionsaktörer och politiker. Martin Werding, professor i Bochum och ledamot av den tyska pensionskommissionen, medverkade så sent som förra året i AP7 jubileumspodd för att diskutera just vad Tyskland kan lära av den svenska premiepensionen.

Behovet av förändring är betydande. Den tyska allmänna pensionen är fortfarande i huvudsak fördelningsfinansierad och demografin försämrar snabbt relationen mellan betalande och pensionärer. Pensionskommissionen räknar med att antalet personer över 67 år i förhållande till befolkningen 20–66 år stiger från 32 per 100 i dag till 45 år 2040.

Samtidigt pågår en gammal strid om hur mycket av pensionssystemets kostnader som egentligen borde betalas med skatt. En grupp pensionärer har gått till författningsdomstolen och hävdar att staten låtit pensionsförsäkringen betala samhällspolitiska åtaganden som borde ha finansierats över statsbudgeten. Kravet på staten har satts till 240 miljarder euro under fyra år.

Pensionskommissionen konstaterar själv att gränsen är svår att dra. För 2023 uppskattades de icke avgiftsfinansierade förmånerna till 68 miljarder euro med en snäv definition och 124 miljarder med en bredare. Kommissionen anser att samhällsuppgifter på sikt ska finansieras fullt ut med federala skattemedel.

Förbundskansler Friedrich Merz vill att den stora pensionsreformen ska beslutas före årsskiftet. Regeringskoalitionen har beslutat att kommissionens 33 rekommendationer ska genomföras skyndsamt.

Om det lyckas får Sverige därmed en ny kund till en pensionspolitisk exportprodukt.
Och den här gången råder det ingen tvekan om vem som kopierar vem.