25 aug 2026 16:29

Pensionärerna fruktar maktskifte – men de flesta räknar inte med någon större skillnad i plånboken efter valet

Pensionärer har länge behandlats som något av politikens utrotningshotade djur. Inför val har högre pensioner, lägre skatt och diverse förstärkningar därför varit närmast obligatoriska inslag i partiernas utbud.

Men frågan är hur synd det egentligen är om dagens pensionärer.

En ny Sifo-undersökning, beställd av privatekonomitjänsten uScore, visar visserligen att pensionärerna föredrar den nuvarande regeringens ekonomiska politik. Var tredje, 33 procent, tror att den egna ekonomin blir sämre om oppositionen bestående av C, MP, S och V tar över. Bara 18 procent tror att den blir bättre.

Men bakom den rubrikvänliga siffran finns något kanske intressantare.

De flesta pensionärer verkar nämligen inte särskilt oroade över sin ekonomi. Med fortsatt Tidöstyre tror 58 procent att privatekonomin blir ungefär som i dag. Till och med efter ett regeringsskifte tror 40 procent att det blir ungefär som vanligt.

Och ju mer pengar pensionärerna har, desto räddare tycks de vara för ett maktskifte.

Bland dem med lägst inkomster tror 27 procent att ekonomin förbättras med en rödgrön regering och 26 procent att den försämras, Even Steven, med andra ord. Bland pensionärer med 30 000 –42 000 kronor i månaden tror däremot 36 procent på en försämring och bara 15 procent på en förbättring. I den högsta inkomstgruppen tror endast 3 procent att ett maktskifte skulle ge mer i plånboken.

Det är alltså knappast de fattigaste pensionärerna som ligger sömnlösa av rädsla för ett regeringsskifte.

Bilden passar ganska väl ihop med vad både Pensionsmyndigheten och Alecta visat i olika undersökningar. Pensionärerna som kollektiv har fått allt bättre ekonomi, något som även DN visar idag under rubriken "Fakta i frågan".

Alectas studier av pensionärernas inkomster har dessutom pekat på att pensionärer inte självklart är den ekonomiskt svaga grupp som den politiska debatten ofta gör dem till. Även jämförelser med exempelvis ensamstående föräldrar i arbetsför ålder ger en betydligt mer komplicerad bild av vem som egentligen har de minsta marginalerna.

Det betyder förstås inte att fattiga pensionärer saknas. Utrikes födda som inte hunnit samla tillräckligt många bosättningsår i Sverige och äldre kvinnor med ett långt arbetsliv präglat av hemmaår och deltidsarbete kan ha mycket små ekonomiska marginaler.

Men det är något annat än att två miljoner pensionärer generellt skulle vara ekonomiskt utsatta.

Kanske är det också en förklaring till att pensionerna har svårt att bli den stora plånboksfrågan inför valet. För en stor och växande del av pensionärerna finns ingen tagelskjorta att kasta av sig.

De verkar mest vilja behålla plånboken ungefär som den är.