Beslutet att höja inlösenpremierna ska ses mot bakgrund av att PRI-företagen och Alecta tillämpar helt olika räntor vid skuldberäkningen av förmånsbestämda löften. PRI tillämpar 4,0 procent och Alecta snart 1,1 procent.
PRI:s ränta är alltså nästan fyra gånger högre än Alectas, något som gör att det fattas pengar för företag som vill lösa in en PRI-skuld. PRI-räntan baseras inte på någon noterad marknadsränta och den har visat sig vara ganska okänslig för påverkan. Det gör att skuldföringen setts som billig, även om det finns risk för att man använder en glädjekalkyl.
I det ränteläge som nu råder kan det faktiskt se ut som en bra idé att låna upp pengar för att lösa in skuld. Det skulle ju ge företagen betydligt bättre finansnetto och höjt EBITA. Visserligen får de då en initial resultatsmäll men den kan man säkert kommunicera till aktieägarna. Och den smällen har ju legat dold i skulden som åtminstone i dagsläget är betydligt lägre än om man räknat på en mer marknadsanpassad ränta.
Mycket tyder på att den stora skillnaden i PRI-räntorna och Alectas diskonteringsräntor kan leda till att PRI-systemet långsiktigt eroderar genom inlösen, om man inte sluter, eller i vart fall begränsar, gapet mellan de olika räntefötterna. Eller enklare uttryckt, låter PRI-räntan spegla verkligheten, snarare än en drömbild av densamma.