En franchisetagare på ett försäkringsbolag, troligen Länsförsäkringar, som under många år arbetat som anknutet ombud för förmedling av liv- och sakprodukter lämnade samarbetet med bolaget under 2016. Istället hoppade han in i ett förmedlarföretag och fortsatte att bearbeta "sina" gamla kunder och även flytta deras försäkringar.
Av franchiseavtalet följer att den kundstock som franchisetagaren arbetat upp under franchisetiden ska tillhöra bolaget. Förmedlaren ska under fyra år efter det att avtalet upphört inte ha rätt att bearbeta kunderna. Det har hen alltså gjort, något som fick försäkringsbolaget att göra en anmälan till Disciplinnämnden. Detta eftersom bolaget ansåg att agerandet strider mot god försäkringsförmedlarsed.
Förmedlaren själv har hävdat att försäkringsbolagets påstående om kontraktsbrott gäller brott mot en konkurrensklausul i ett civilrättsligt avtal, som helt saknar samband med försäkringsförmedlarverksamhet. Det påstådda kontraktsbrottet utgör inte ett brott mot ett regelverk som Disciplinnämnden ska övervaka och tillämpa. Påståendet om kontraktsbrott är tvistigt och underkastat en skiljeklausul. Det är därför olämpligt att Disciplinnämnden prövar påståendet, anser den före detta franchisetagaren.
Disciplinnämnden håller med även om man skriver att frågan visst skulle kunna prövas av nämnden. Nämnden landar dock i att frågan i första hand ska avgöras civilrättsligt. Det innebär att försäkringsbolaget får låta pröva frågan i enlighet med vad som står i avtalet med förmedlaren. Det innebär att försäkringsbolaget måste påkalla skiljeförfarande. Det är en längre och dyrare väg men disciplinnämnden anser att det "processekonomiskt" är en bättre lösning eftersom de båda instanserna annars skulle pröva samma fråga.
Disciplinnämnden avvisar därför försäkringsbolagets talan.
Enligt uppgifter till Pensionsnyheterna är det inte ovanligt att franchisetagare och även egna säljare som startar förmedlingsverksamhet tar med sig "sina" kunder.