13 sep 2017 12:31

Pensionsmyndigheten ser både för- och nackdelar med flexpension

En ny analys av de fyra största avtalsområdena visar enligt en rapport av Pensionsmyndigheten att flexpensionslösningar innebär både problem och fördelar.

Flexpension var en av de viktigaste frågorna i avtalsförhandlingarna förra året och för arbetstagaren innebär förmånen både en förstärkt tjänstepension och ökade ekonomiska möjligheter att gå ner i arbetstid inför pensionen.

En ökning av tjänstepensionen är i sig positivt men det problematiska är att arbetstagaren kan gå i pension tidigare än tänkt, vilket kan ha negativa effekter både för den enskilde och för samhällsekonomin, menar Pensionsmyndigheten i rapporten.

"Det är bra att den som behöver gå tidigare ges möjlighet till det. Det finns dock en risk att flexpensionen används utan att arbetsmiljö och normer förbättras och istället som ett sätt att lättare bli av med äldre arbetskraft. Risken ökar också att fler lockas till att lämna arbetslivet i förtid utan att de egentligen vill eller behöver", säger Pensionsmyndighetens analytiker Erik Ferm.

Ett tidigt uttag av flexpension innebär alltid en lägre utbetald total tjänstepension varje månad. Men om flexpensionen och den medföljande nedtrappningen i arbetstid samtidigt leder till ett ökat arbetsutbud längre upp i åldrarna blir istället den allmänna pensionen högre än vad den annars hade varit. I slutändan leder det till en stor skillnad i pensionsutfall för den enskilde arbetstagaren beroende på hur flexpensionen används.

"Det är sannolikt att de som främst kommer utnyttja flexibiliteten för att fortsätta arbeta är de som redan idag arbetar längre upp i åldrarna. Vid ett sådant scenario kommer vi se en större spridning i pensionerna framöver", säger Erik Ferm.

Ett annat problem som Pensionsmyndigheten noterar är att de två delarna i flexpensionen går i motsatt riktning. Högre avsättningar till tjänstepension kan leda till en lägre pensionsålder medan möjligheten att gå ner i arbetstid kan leda till senare pensionering. Flexpensionslösningar aktualiserar det mest centrala problemet, nämligen vem som ska göra avvägningen mellan avsättning, nivå och pensionsålder, menar analyschefen Ole Settergren.

"Nuvarande ordning innebär att lagstiftaren och arbetsmarknadens parter förfogar över frågan och svaren var för sig. Här bör lagstiftaren vara medveten om att de nya tjänstepensionsavsättningarna som förhandlats fram på arbetsmarknaden kan leda till en effekt som går tvärt emot regeringens mål om ett längre arbetsliv. Genom att inte komma i mål med den sedan länge utredda höjningen av pensionsåldern har denna problematik förstärkts", säger Settergren.

Frågan är om man ska tolka det uttalandet som att - om parterna förhandlar fram en högre avsättning till tjänstepensionen – man å andra sidan borde minska avsättningarna till den allmänna pensionen, för att motverka risken att arbetstagare går i pension för tidigt. Men så ser inte Settergren på saken, säger han till Pensionsnyheterna.

- Nej, så tycker jag inte att man ska tolka det. Tycker man ska tolka det som att det finns målkonflikter mellan bra pension vid 65 och en samhällsekonomiskt önskvärd höjning av pensionsåldern. Lagstiftarens senfärdighet med att mildra den målkonflikten är bekymmersam, säger han.

Slutligen menar Settergren också att introduktionen av ett nytt begrepp som flexpension är onödig och förvirrande för pensionssparare och pensionärer. En flexpension är bara en ökad avsättning till tjänstepension och behöver inget eget begrepp.