30 okt 2009 15:02

“SPP ska bli det mest respekterade livbolaget”

”Pension är enkelt.” Det ska bli SPP:s paroll när man ska jobba sig tillbaka in på den svenska liv- och pensionsmarknaden efter några minst sagt jobbiga år. Men även om pension är enkelt, är det inte lika enkelt att tjäna pengar på pensioner som blivit allt billigare genom alla upphandlingar. Trots det är målet att man ska vara med i alla upphandlingar.

– Vi kommer göra allt för att vara valbara överallt. Den här utvecklingen med ständigt sjunkande priser är inte långsiktigt hållbar. Jag tror att parterna måste hitta på en annan typ av produkt eller medge att man tar ut högre avgifter, säger Sarah McPhee till Pensionsnyheterna. Det visar sig snabbt att Sarah McPhee, efter bara ett knappt års bortovaro från det ömsesidiga AMF, är en mycket övertygad förespråkare för den vinstutdelande modell som SPP bedriver sin verksamhet i. Och allt annat skulle väl vara omöjligt.

Hon betonar att den vinstutdelande modellen är den äldsta och naturligaste för att göra affärer och att det nästan bara är i livbolagsvärlden som man måste tala om att man är vinstutdelande eller inte. – Om vi köper något på H&M sa säger vi inte att vi har köpt något från en vinstutdelande klädkedja. Vi köper och betalar för något som har ett värde för oss. Det är egentligen samma sak för oss i SPP. Vi begär avgifter från kunderna och tar risker i förhållande till de avgifterna. Vi levererar en tjänst och för det du betalar i avgifter får du din pension som bygger på värdet av insatta premier och uppnådd kapitalavkastning. – Sen brukar jag säga att vi både är vinst- och förlustutdelande. Ägaren får ju ta både vinster och förluster i vår rörelse.

Hittills har ägaren Storebrand mest fått ta förluster från SPP, men återhämtningen i världens finansmarknader ledde till att mungiporna var uppåt när resultatet för tredje kvartalet kablades ut i slutet av oktober. Drygt en halv miljard kr i resultat och ägaren Storebrand får äntligen vara med och dela vinster och inte bara förluster.

Måste börja sälja

Men för att tjäna pengar måste SPP också komma tillbaka när det gäller att sälja sina produkter. Här har ägaren Storebrand ända sedan köpet gjort klart att mäklarmarknaden är en viktig kanal att satsa på, efter det att Handelsbanken gjorde slut med förmedlarna. Och satsningen har burit frukt. Den mäklade försäljningen har ökat med nästan 90 procent under 2009, även om det skett från en blygsam nivå.

Men att gå i säng med mäklarna innebär samtidigt en risk att SPP inte själv äger kunden och att mäklarna tar med sig kunderna till andra bolag. Det är dock ingenting som verkar skrämma Sarah McPhee.

– Man kan inte driva ett företag om man inte kan ta risker. Kunderna vill gå genom mäklarna och då ska de få det. Vi utvecklas av den press mäklarna sätter på oss.

I Sarah McPhees vision ligger att SPP ska bli det ”mest respekterade bolaget” och vara ett fullsortimentsbolag. Når man det målet ska man kanske inte vara orolig för att man blir av med kunder som flyttas. Hon är en varm förespråkare för flytträtt och deltog i Mats Odells hearing om saken i september. Men tror ändå inte att regeringen kommer att tvinga fram flytträtt.

– Jag tror inte att vi kommer dit fast det beror förstås på hur ideologisk vår nuvarande regering vill vara. Själv tycker jag det är underligt att hindra människor från att lägga 30 års sparande var de själva vill.

En del av SPP:s nuvarande bestånd består av gamla förmånsbestämda ITP-försäkringar och de går inte att flytta i dagsläget, varken från SPP eller från det gamla moderbolaget Alecta. Men Sarah McPhee verkar inte se någon stor fara i att införa flytträtt också på de kontrakten, även om frågan inte primärt ligger hos SPP utan hos avtalsparterna och arbetsgivarna.

– Om man tillåter flytt kan man ta med sig ett över- eller underskott som hör till en annan arbetsgivare i ITP-planen. Men tycker arbetsparterna att det är okej, kommer SPP inte stå i vägen för att öppna för flytträtt. Även på de förmånsbestämda försäkringarna. – Jag tycker det är svårt att förklara för människor att de kan ha vilken bank de vill, vilken läkare de vill men de kan inte placera sin pension som de vill. Om vi skulle få flytträtt skulle transparensen i de ömsesidiga bolagen bli betydligt bättre och öka kravet på pedagogik där man förklarar hur en produkt egentligen är konstruerad och fungerar. I SPP finns en stor stock av gamla ITPK-försäkringar som numera ska kunna flyttas. Det handlar om 6 miljarder kr som framför allt några av storbankerna nu försöker förmå sina kunder att flytta till sig. Men inte heller det verkar vara något som Sarah McPhee ser som hotfullt. Hon konstaterar bara kallt: – Så vitt jag förstår är det enda som kan hända att det aktiva premieflödet upphör och det är inte kortsiktigt avgörande för SPP.

Stark försäljning

En annan farhåga man kan ha när det gäller SPP är att man har en stor andel tiotaggarförsäkringar i sitt bestånd, främst fondförsäkring. De som tecknade de här försäkringarna närmar sig med stormsteg pensionsåldern vilket innebär att de börjar ta ut pengar ur sina försäkringar och att man då behöver ett inflöde i av nya sparare för att kompensera för utflödet. Med den prispress som inträtt på marknaden så kommer försäkringar med högre avgifter att ersättas med nyförsäljning som sker i produkter med lägre marginaler.

– Obalansen är inte särskilt stor mellan olika generationer hos oss. Sedan får man betänka att vi har gjort en kraftig sväng uppåt i vår försäljning, inte minst när det gäller mäklarsåld försäkring. Det kan hända att vi får en liten svacka i vissa åldersgrupper men vi har inte alls den obalans som de stora kolosserna på marknaden har. Ni har fått pris för ert fondtorg men det man framför allt prisar er för är att ni har bra och billiga index- och generationsfonder. Betyder det att ni kommer att ersätta högavgiftskunder med lågavgiftskunder till exempel inom ITP 1?

– Man köper oftast inte bara indexfonder. Man köper en fondförsäkring också, så vi har pensionslösningen samtidigt. Pensionsbranschen är läskig, eftersom någon sätter in pengar i 30 år för att sedan leva på dem i 30 år men folk kommer att bli mer benägna att flytta och det är något som kostar och det måste man kunna ta betalt för. Jag tycker att det var bra att parterna sänkte priserna till en nivå som tvingade fram effektivitet. Men nu är avgifterna lägre än driftskostnadsprocenten i nästan alla bolag. Det betyder att det inte finns kostnadstäckning i framtiden, hur mycket AMF och Alecta än sparar. Alla ömsesidiga bolag lånar någonstans. Vi kan aldrig göra så, och det innebär att vi måste skapa de absolut effektivaste kanaler vi kan, men den här utvecklingen med ständigt sjunkande priser är inte långsiktigt hållbar.

Med kunden i fokus

■ Vad är det för skillnad mellan att vara kapitalförvaltningschef på AMF och vd på SPP?

– Väldigt stor skillnad. Att vara i ett transparent, börsnoterat bolag som har kunden i fokus i första hand är annorlunda jämfört med den ömsesidiga världen. På AMF har man inget externt kapital att tillgå och ingen ägare att leverera resultat till. Men man kan vara en god leverantör ändå, med ett ömsesidigt bedrivet bolag. Men det kan inte utvecklas på samma sätt som ett bolag som har tillgång till externt kapital.

Sarah McPhee har i det nya jobbet mindre med kapitalförvaltningen att göra än i AMF där det var hennes dagliga gärning. Hon behöver inte peka ut vilka aktier som ska ligga i portföljen.

– Vi är fortfarande inblandade, men på ett helt annat sätt. Vi bestämmer allokeringen men vi använder den kvantitativa modell som Storebrand infört. Vi bestämmer alltså andelen krediter, fastigheter, hedgefonder och så vidare men själva förvaltningen är sen outsourcad.

■ Ni har inte några fastigheter i portföljen. Varför?

– Det är för att Handelsbanken aldrig la in fastigheter i vår portfölj när de ägde SPP. Det har varit oturligt för oss eftersom fastigheter stigit mer i värde än aktier på senare år. Nu ser vi möjligheter att köpa fastigheter.

■ Nu arbetar ni med en dynamisk riskstyrningsmodell som innebär att ni säljer aktier i högkonjunktur och köper i lågkonjunktur. Det är det som kapitalförvaltarna kallar för ”market timing”. Går det verkligen att lyckas med det?

– Market timing är i princip omöjligt. Det viktiga för en lyckosam förvaltning är att man är aktiv i sin allokering och växlar mellan tillgångsslagen i takt med konjunkturen. Så arbetade vi även på AMF, men nu har vi ersatt det mänskliga inslaget i bedömningarna innan vi går in och ut i marknaderna med vår modell för dynamisk riskstyrning.

Riskaversion lönsamt på sikt

– Ingen kan förutspå någonting eftersom ingen konjunkturcykel är den andra lik, men jag vill ändå påstå att lite mer riskaversion är bättre i längden och det är ohyggligt viktigt att du kan gå ner i låga aktieandelar när marknaderna går ned. Sa långt som vi går ned, går inget annat bolag än vårt. Sen är det ohyggligt viktigt att du kommer tillbaka till marknaden när det vänder uppåt igen, men det har inte lika stor betydelse när du kommer in.

■ AMF är ju ett bolag som bedrivs ömsesidigt. Tror du att det skulle fungera bättre om det ombildades och blev vinstutdelande, som SPP?

– Alla ömsesidiga bolag har problem när de ska utveckla sin verksamhet och sina produkter för de har ju inga andra pengar än kundernas att ta i anspråk. I livbolagen kommer pengarna alltid ifrån avgifter eller avkastning vilket gör det svårt för de ömsesidigt bedrivna livbolagen att anpassa sig till nya marknadssituationer utan att ta av kundernas pengar.

■ Ser du några tecken på att de ömsesidiga bolagen har haft problem med det?
– Nej och det beror på att ömsesidiga bolag inte tvingas redovisa vad de har för intäkter och kostnader och hur de får pengar för att starta nya produkter.

■ Om du skulle bedöma situationen för mig som kund som står i begrepp att välja att börja spara i ett vinstutdelande snarare än i ett ömsesidigt bedrivet bolag som AMF? Var har jag störst chans att få högst pension?

– Du kan få lika mycket från båda, men man måste räkna på sannolikheten för god skötsel och då vill jag påstå att ett börsnoterat försäkringsbolag utsätts för mer granskning än de ömsesidigt bedrivna. De börsnoterade måste också ha en styrelse som är bättre förankrad i branschen.

Det sistnämnda låter onekligen som en liten känga till styrelsen i de gamla ömsesidiga bolagen och den senaste tidens rapportering om Folksam och begravningsförsäkringarna skulle kunna vara en spark åt samma håll. Men Folksambråket visste Sarah McPhee ingenting om när intervjun gjordes. Inte Wanja Lundby-Wedin heller, för den delen.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 10 2009